Sextantens föregångare / Observationen

I detta avsnitt beskrivs översiktligt hur observationer görs med sextantens föregångar.

Astrolabium

Astrolabium

Ett astrolabium består av flera skivor som samverkar samt en arm;

• Basskivan (mater) varpå man fäster de övriga delarna. Det är basskivkan som hängs upp i ett snöre för att säkerställa att den hänger lodrätt och vågrätt.
• Sfärskivan (tympan) som är en avbild av himlasfären för en viss latitud. Dessa kan liknas vid de stjärnkartor som finns exempelvis i en Star-finder. Se avsnitt Verktygen / Star-finder.
• Kalenderskivan (rete) i samverkan med sfärskivan ger detta aktuell himlakropps placering på himlavalvet för en viss tid på året.
• Armen är fäst i centrum genom skivorna så att den kan roteras för avläsning på sfärskivan och kalenderskivan.

De astrolabium som användes till sjöss var mycket enklare och sannolikt anpassade för en viss rutt och en viss tid på året för att göras billigare och mer lättanvända.

För navigation är det ett rimligt antagande att de främst användes för att navigera längs med en latitud men även möjliggjorde segling norrut och söderut för att byta latitud. Polstjärnan var sannolikt den mest använda stjärnan då den ger en korrekt latitud så fort den är observerbar till skillnad mot alla andra himlakroppar vars höjd varierar under dygnet och året.

Kamal

Kamal

Genom att fästa ett snöre i en träbit så kunde fartygets navigatör innan de lämnade hemma hamnen "kalibrera" kamalen genom att knyta en knut på snöret, som de satte bakom tänderna, så att snöret blev exakt så långt att träbiten passar mellan polstjärnan och horisonten. På så vis kunde de, om de inte var borta för länge, hitta tillbaka till hemmahamnen (eller snarare dess latitud). Med tiden utvecklades enkla tabeller med olika avstånd på knutarna för olika frekvent använda hamnar. En kamal kunde varje navigatör enkelt tillverka själv och anpassa för respektive rutt. Kamalen fungerar enbart tillsammans med polstjärnan.

Solsten / Segelstenen

Solsten

Om och i så fall på vilket sätt och i vilken omfattning solstenen användes av vikingarna är inte klarlagt. Genom att observera solen genom en prisma av kvarts är det teoretiskt möjligt att observera solens höjd gentemot horisonten och därmed kunna följa en latitud. I praktiken är det ytterst tveksamt om det verkligen fungerar. Att använda den som en tidmätare för att se hur långt solen har förflyttat sig på himlavalvet (15° grader av 360° under ett dygn) utan att behöva sätta upp ett solur är avsevärt enklare.

Det är med stor säkerhet så att vikingarna navigerade mer med känsla och erfarenhet än med verktyg. Vinklar mot himlakroppar gentemot riggen, våghöjd och vågform, moln, årstidernas vanligaste vindriktning, lukter, sjöfåglar och en rätt stor portion tur och djärvhet.

Den moderna "solstenen" går att finna i den så kallade BRIS-sextanten. Läs mer om den i avnittet Sextanten / BRIS-sextant.

Jakobsstav

Jakobstav

Jakobsstaven är i stort en vidareutveckling av kamalen. Genom att ha en graderad stav som man håller ut från precis under ena ögat och riktar mot horisonten och på den en arm som kan skjutas fram och tillbaka för att ge höjden från horisonten till himlakroppen ges en högre noggranhet av den observerade höjden än ett snöre som hålls mellan tänderna med knopar på. I praktiken är jakobsstaven endast användbar ihop med polstjärnan på samma vis och skäl som kamalen (och astrolabiet).

Eftersom ett och samma öga måste observera både horisonten och himlakroppen samtidigt (vilket inte går med precision) blir precisionen därefter.

Kvadrant

Kvadrant

Kvadranten är det första instrumentet som utrustades med speglar vilket gjorde att horisonten och himlakroppen kunde observeras samtidigt. Detta i kombination med dess övriga konstruktion (som var billig och robust) samt gav en precision under flera århundranden som var tillräklig för navigatörerna.

Kvadranten används i övrigt på exakt samma vis som en sextant men kan endast observera höjder upp till 90°.

Oktant

Oktant

Oktanten är en direkt vidareuteckling av kvadranten där motställda speglar används för att öka precisionen. I och med att mer exakta tabeller utvecklades uppkom behovet av mer exakta instrument. Sextanten är en vidareutveckling av oktanten där den främsta skillnaden är att den användas för att observera höjden på upp till 120° (finns även varianter på 140° som då ibland kallas för kvintant).