Polstjärnan (Polaris) / a0-a2-metoden

Denna metod utgår ifrån att Polstjärnan "alltid" ligger (mycket nära) rakt över den geografiska nordpolen. Därmed kan den relativt enkelt användas för att erhålla en latitud.

"Alltid" är relativt. Allt i universum rör på sig. Detta gör att polstjärnans läge exakt över den geografiska nordpolen inte är så exakt som vi kunde önska. Dessutom förändras läget kontinuerligt. Därmed så krävs en tabell för att kunna använda polstjärnan för navigation.

Tyvärr finns det inte och kommer inte finnas någon "polstjärna" på södra halvklotet under vår livstid. Därmed fungerar denna metod enbart på de delar av norra halvklotet där Polstjärnan är identifierbar vid gryningen eller skymningen då horisonten fortfarande är synlig.

Polstjärnan har många namn; Polaris, North Star, Pole Star, Alfa Ursae Minoris, Stella Maris med flera.

Det finns övningsuppgifter för Polstjärnan för den som önskar öva;

• Övningsuppgifter - Polstjärnan.

Fördelar

• Metoden är inte styrd till att fungera enbart vid ett visst klockslag (som Middagslatituden och Middagslongituden).
• Är vi nöjda med en mycket grov bestämning av latituden kan vi helt låta bli att göra några justeringar alls. Vi observerar bara höjden till polstjärnan och den höjden vi får är vår grovt bestämda latitud.

Nackdelar

• Vi får enbart en latitud.
• Fungerar enbart en begränsad period vid gryning och skymning.

Principen

Klicka för en förstoring

Genom samma typ av enkla geometri som för middagslatituden kan vi beräkna vår latitud med hjälp av en höjdobservation till polstjärnan.